ETT BERÄTTANDE FÖRETAG – KONSTEN ATT LYSSNA

Facebooktwitterlinkedinmailby feather

Att lyssna är det samma som att vara tyst. 


Jag vågar påstå att en bra berättelse aldrig är längre bort än ett samtal med en medmänniska. Jag fick frågan efter förra blogg-inlägget hur jag hittar alla berättelser. Det handlar kort och gott om att jag lärt mig lyssna. Det svåraste med det är egentligen att hålla tystnaden vid liv, speciellt när det uppstår en obekväm tystnad.

För det är när människor får prata fritt utan avbrott som häpnadsväckande berättelser kommer fram. Det slår aldrig fel. Något som det lider brist på i många intervjusammanhang är ju visserligen tiden. Så det gäller att hålla tålamodet i schack under ett samtal därför att för det mesta kommer bra infallsvinklar efter ungefär 56 minuter. Eller när en intervju sker för tredje gången. 

Det tar alltså tid att få fram bra berättelser. Men det är helt klart värt besväret. För berättelser utan djup eller hjärta är aldrig intressanta.  

Jag var på rundvandring i Limhamns kalkbrott i Malmö nu i helgen. Kalkbrottet har varit aktivt sedan 1600-talet med utbrytning av kalk. Utbrytning skedde för hand fram till början på 1900-talet då det ersattes med sprängningar med dynamit. Sista sprängningen gjordes 1984 och i mitten av 90-talet stängde kalkbrottet helt. Numera är det ett naturreservat i kommunens regi.

Guiden var en entusiastisk herre som kunde sitt kalkbrott utan och innan. Det bästa med det är att det slinker ur kuriosa som inte går att läsa sig till. Vilket är helt fantastiskt ur ett berättar-perspektiv. Han sade bland annat att när dynamiten invigdes så dog upp mot 40 arbetare per år på grund av att de sprängdes i luften. Arbetarna fick även betala för  dynamiten de använde. Den dynamit som hämtades ut på morgonen räknades av vid kvällens löneutbetalning. Utav all information om naturreservatets helt unika fauna och flora som består av 1 400 djur- och växtarter var arbetarnas arbetsvillkor det mest intressanta. Några få meningar bara men som gav kalkbrottet en mänsklig själ.

Som bonustips kan jag även säga att det är så klart ”rätt människor” som har de bästa berättelserna inom sig. Regel nummer ett är att aldrig intervjua dem som alla andra vill intervjua eller tycker är intressanta. Exempelvis ledningen eller andra högt uppsatta. 

Hade jag fått i uppdrag att hitta berättelser om ett hotell hade jag börjat med att prata med dem som tyvärr sällan uppmärksammas eller får komma till tals. Jag tänker på städerskor, vaktmästare och de som står i disken. Dessa är en guldgruva när det gäller berättelser, speciellt om de anses vara mer inventarier än anställda. Då har de varit med om omorganisationer, ägarbyten, chefsbyten, nya lagar och regler som införts, ombyggnationer, utbyggnader, möten med gäster och så vidare. Det vill säga den verkliga verksamheten som många chefer och ledningsgrupper faktiskt är ganska långt ifrån. Och de som står långt ifrån verksamheten har svårare att återge berättelser som berör.

Så våga vara tyst i möten med andra människor. 

Facebooktwitterlinkedinmailby feather

No Comments

Post a Comment